Dogs don`t care if you win or lose, they only care how you play the game. //Angelika Steinker

AgilityCindie

AGILITY En sport, Ett sätt att umgås, En aktivitet, Ett nöje, En väg till kontakt.

För mig personligen började det med att jag ville ha en Aktivitet för min Cindie. Att det sedan visade sig vara det roligaste sättet att verkligen umgås och få en kontakt med henne som man verkligen både såg och kände det hade jag inte räknat med.

Nu har Agility blivit en del av våran dag och vi har inte bara fått kontakt med varandra utan med flera Agility bitna, tvåbenta vänner.

onsdag 25 augusti 2010

Agility Timrå2010-07-31--08-01

torsdag 12 augusti 2010

Hej hopp vad tiden går ...

Har under sommaren varit på en tävling och det var i Timrå ... Tjuvstarter och en förvirrad och glömsk matte hjälpte ju inte. Men roligt var det att vara på tävling tillsammans med kompisarna från Härnösand. Härnösand flyg nu fram :)

Det blev en liten film från den tävlingen :) ligger just nu på youtube. Men vilken hjälp det är att se sig själv på film, jag tycker att jag springer som attan men hallå jag trippar ju runt som en annan liten råtta där på planen inte konstigt att benen blir stumma stel.

Vilket visade sig vara precis vad vi behövde, ta ut stegen och sluta trippa. Efter tävlingen drog vi till Turkiet en vecka och kom lagom hem till Agilitypokalen klubbens egna lilla tävling och vilken skillnad det blev att springa riktigt =)

Nu är det Sundsvall som jag ser fram emot, vet inte sedan hur mycket jag kommer hinna med ligger precis i startgroparna och ska öppna eget här i Härnösand tillsammans med en kompis det blir Djurmagazinet en butik med smådjur fiskar och allt som hör till...en djurbutik.

onsdag 28 juli 2010

Agility Pokalen

Många blev vi på kvällen träningstävling kan bero på den stundande tävlingen i Timrå i helgen riktigt kul när man blir ett gäng. Vädret var till att börja med inte nå vidare, regnade en hel del men det sprack upp och blev en varm kväll med högluftfuktighet.

Cindie var otroligt duktig och fixade äntligen det förbenade däcket som hon konstant har hoppat på sidan av under alla tävlingsträningar, slalomen flöt även den bra nollade ett lopp och rev första hindret i ett, satte henne alldeles för nära hindret vid starten, men man lär så länge man lever.

Nu är det lite mera fart som behövs framför allt i slalomen men oj oj oj vad det är roooligt.
Fick förövrigt agera domare under kvällen oxå gick riktigt bra =).

torsdag 22 april 2010

Agility träningen har halkat efter!

Ja... jag har hållit mig borta från träningen eftersom kennelhosta drabbade flera av tävlingsekipagen i Nordmaling. Tråkigt tråkigt men jag vill inte riskera att mina hundar får kennelhosta.

Nu har i allafall snön nästan smält bort helt så jag kan snart ställa ut mina egna hinder här hemma. Äntligen :) ...

Planerar att hålla ängen nedanför vårt hus kortklippt i år så att vi kan bygga en riktigt bra tävlingsbana här hemma. Ante är rätt duktig på att bygga så han ställer nog upp och hjälper mig med det.

Har däremot satt mig själv i träning, promenerar en mil med stavar två tre gånger i veckan och det börjar ge resultat konditionsmässigt :).

fredag 26 mars 2010

Första gemensamma träningen efter kursen ?#!

Fylld av mod och träningslust efter helgens kurs, hade vi i går vår första gemensamma träning. Nu skulle några också på tävling till helgen och därav blev det en något större tränings station, mer en bana men inte fullt ut.

Inlagt här flera av de svåra handlings problem som vi tränade på under kursen. KLASS III moment så att säga, men med möjlighet att välja enklare vägar. Då kan man ju undra varför man trotts bättre vetande ändå tar de där svåra delarna? Med stor risk att då misslyckas med uppgiften.

För hur var det man skulle träna??? Man skulle dela upp allt i små delar och träna under förutsättningar så att hunden lyckas med uppgiften. Det innebär i första hand att jag måste ha uppgiften klar för mig och bra förutsättningar till att utföra dem korrekt så att det blir som jag tänkt.



Jag tillåter mig att skratta åt mig själv och min dumhet att dras med i ivern och modet som följer efter en kurs som varit så givande och fyllt en med mod och glädje inför träningen. Man vill så mycket och det är sååå himla roligt...fast de roliga kanske dämpas något om man då tar förstora steg framåt vilket är lätt att göra när man känner sån entusiasm. De är ju glädjen som är en stor drivkraft men att hålla sig på rätt nivå leder nog till starkare och tryggare glädje.

Nu har jag i allafall uppmärksammat detta övermod, skrattat åt mig själv och kommit fram till lite bättre eftertanke angående vad som är viktigt för mig och min Cindie.